I år firar Dômen konstskola tjugo år i Björngårdsvillan som ligger mitt i Slottsskogen, göteborgarnas gôrgoa park som firade 150-årsjubileum förra året. Dessa pampiga namn bär på historier vars ursprungliga betydelser har förändrats över tid, vilket speglar både språkets utveckling och vårt förhållande till historia och kultur.
Slottsskogen fick sitt namn på 1600-talet då området tillhörde Gamla Älvsborgs slott som då låg vid Klippan där Sockerbruket ligger idag. Något slott har alltså aldrig funnits i själva parken. Björngårdsvillan namngavs efter en kortvarig (och mycket etiskt tvivelaktig) björnhållning för hundra år sedan. Den nuvarande funkisbyggnaden från 1960-talet ersatte dessutom den ursprungliga villan som brann ner till grunden i början på 1950-talet. Dômen konstskola hyllar konstnärstraditionen från Café le Dôme i Paris. Någon koppling till en faktisk dom-formad byggnad har den dock aldrig haft.
Dessa platsspecifika exempel visar hur namn kan överleva sin ursprungliga betydelse och kontext, som semantiska fossiler. De får ny mening genom de associationer och den verkningshistoria de bär med sig. Fenomenet sträcker sig givetvis bortom platser och byggnader. Ta till exempel påskfirandet i Sverige, vars religiösa rötter ofta överskuggas av moderna traditioner med påskharar, påskkärringar, äggmålning och godis.
Denna förskjutning i betydelse och association reflekterar väl den tid vi lever i, där information flödar fritt och kulturer och traditioner blandas vitt och brett. Det visar på vår förmåga att anpassa oss i en tillvaro som ständigt förändras. Samtidigt finns det naturligtvis också en risk att vi, med en sådan kulturell resiliens, förlorar en djupare förståelse för vårt kulturarv. Som alltid gäller det att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Dessa ”missvisande” namn fungerar med andra ord som tidskapslar och broar mellan dåtid och nutid. De ger oss en, möjligen illusorisk, känsla av kontinuitet i en värld där gränserna mellan det förflutna och nuet långsamt vittrar bort. Språket är, precis som kulturen, dynamiskt till sin natur. Genom att både bevara och omtolka dessa namn och traditioner skapar vi betydelser som berikar vår gemensamma kulturella erfarenhet.
Det finns inget slott i parken, inga björnar i “villan” och Dômen saknar den arkitektoniska form som namnet antyder. Däremot är det, och har alltid varit, en konstskola. Antagligen den bästa högskoleförberedande konstskolan i världen. Här sjuder det av konstnärlig verksamhet från morgon till kväll, även nu under påsklovet. Glad pôsk!
Holger Eriksson