Hem Om Skolan Måleri Grafik Skulptur Personal Galleri Övrigt Anslagstavlan             


 

 

 

TILL MINNET AV
MATS AHLGREN


 

Hur beskriver man en människa? Det är en omöjlighet, ändå försöker man. Världens längsta CV kan inte ringa in och sammanfatta allt en människa är.
Mats var min kollega i första hand, men han var också min vän, även om vi inte stod varandra nära. Beröringspunkterna var givna; konsten, måleriet, skrivandet, litteraturen – där en av Mats favoriter var Strindberg (tror jag). Vi hade olika ståndpunkter vad gäller Augusts kvinnosyn, men det gjorde vårt samtal desto roligare. Att rucka på Mats var inte lätt, han skrattade beskt och stod på sig, men det gjorde jag också. Därför kunde vi mötas på lika villkor i en diskussion.

Minnen - vi står tillsammans och väntar på eleverna utanför Guggenheim Collection i New York en kall vårdag. Hotellet vi bodde på var ofattbart sunkigt, tur att konsten var så bra! Fler minnen - de mångtusenåriga mammutmålningarna i Pech Merlegrottan i Dordogne, dit vägen gick genom byar av grå sten, längs slingrande floder och genom höstens kastanjeskogar.
Matminnen - spaghettin och knivmusslorna som vi åt på en liten trattoria i Venedig efter en lång dag på Biennalen.

 

   

Mats var på ett sätt en enstöring, men han var också lärare - ett yrke han utövade med glädje. Så inom honom fanns både det eremitiska och det sociala draget. Att föra stafettpinnen vidare till nästa generation var viktigt för honom. Kunskapen om måleriet; hur blandar man färger, hur ska man väga färgerna mot varandra i målningen, hur får man ihop motivet med hjälp av det material man har till buds? Det långsamma lärandet, den förtrogenhet med oljefärgen som kommer efter många, många timmar i ateljén. Jag tror att Mats njöt av detta, kombinationen av det praktiska hantverket och den intellektuella tankeprocess som är en omistlig del av allt verkligt konstnärligt arbete.

Åsa Pröjts 16 maj 2016

LÄNK

http://blendad.nu/mats-ahlgren-2